Ett välgörenhetsprojekt helt i min smak
One Laptop Per Child (OLPC) är ett projekt med mål att förse barn i utvecklingsländer med bärbara datorer. Målet är att lyckas göra en fullt fungerande dator som ska kosta hundra dollar. Datorn är ingen omgjord "i-landsdator", utan en dator byggd helt med de tänka användarna i fokus. Batteriet ska kunna laddas för hand, det ska inte finnas någon ömtålig hårddisk och skärmen ska kunna användas i direkt solljus (laptop.org). Den första OLPC-datorn heter XO och den beräknas börja massproduceras i mitten av det här året (olpc.com). Länder som redan har nappat på det här konceptet är Argentina, Egypten och Pakistan (Wikipedia).
Jag tänkte egentligen inte säga så mycket mer än så om projektet i sig. Den som är intresserad kan läsa mer på den officiella hemsidan laptop.org eller det möjligen något mer lättnavigerade alternativet olpc.com. Även Wikipedia bjuder på en artikel, och den innehåller även en del kritik mot det här projektet.
Det jag tänkte skriva om var att det nyligen ryktades om att de här datorerna skulle säljas även här. En idé var att göra ett tag-en-betala-för-två-erbjudande. Du betalar för två datorer, men får bara en. Den andra skickas till någon behövande. Det här tyckte jag lät som ett utmärkt välgörenhetsprojekt. Äntligen skulle det gå att köpa elektronikleksaker och samtidigt göra en god insats. En fortsättning på den tanken var också att se till att den som köpte datorerna och den som fick den ena kopplades ihop i något slags mentorsprogram.
Eftersom den här datorn låter som en väldigt trevlig vän på exempelvis resor (en handdriven e-boksläsare som fungerar i solljus är inte så lätt att hitta) blev jag så klart glad över den här nyheten. Tyvärr visade det sig att det bara var ett rykte. På den officiella hemsidan dementerar OLPC ryktet (laptop.org). De säger att de inte i dagsläget har några planer på att bygga en kommersiell version och om det kommer att bli så kommer det som tidigast att inträffa under 2008.
En anledning till att de inte vill sälja datorerna kan vara att en av deras strategier för att se till att datorerna verkligen kommer till nytta är att göra så att de ser väldigt speciella ut. Deras tanke är att alla som ser en sån här dator direkt ska veta vad det är, och om det inte är en skolelev (eller lärare) som använder den kommer den personen att bli uttittad. Alla ska således veta att den personen har något den inte borde ha och titta konstigt. Den strategin tänker de ska förhindra att barn (eller någon närstående) som har en sån här dator säljer den för att istället köpa något annat. Tanken är alltså att marknaden ska försvinna för att den som köper den ändå inte kommer att kunna använda den utan att riskera att bli lynchad. Typ. (Wikipedia
Det här problemet har dock kära IKEA löst för länge sedan! Icke-köpbara IKEA-kassar är gula och köpbara är blåa. En kund som kommer till kassan med en gul kassa ska således betala för den (eller rättar sagt, för en blå dylik), medan en kund med en blå kasse har tagit med sig sin gamla tillbaka. Och samma sociala kontrollfunktion som det talades om ovan finns även här. Den som går på stan med en gul IKEA-kasse ligger illa till. "Hörru, den där har du snott från Ingvard" tänker alla med avsky.
En möjlig lösning är således att göra den kommersiella versionen av datorn lite annorlunda än den som delas ut till barn i utvecklingsländer. Som datorn ser ut nu är den grön (olpc.com), så varför inte göra en blå köpbar motsvarighet?
Kommentarer
Skriv en kommentar till den här sidan