Vilka ska ge fan i vilkas Stockholm? Och varför?
Häromdagen såg jag ett klistermärke, klistrat rakt över busstidtabellen i en busskur, från Ung Vänster med texten "Ge fan i vårt Stockholm". Klistermärket väcker onekligen ett par frågor. Vad, mer specifikt, ska ges fan i? Vilka ska ge fan? Vilkas är Stockholm? Varför ska de okända ge fan i några andras Stockholm? (Och var det där verkligen det bästa stället att placera klistermärket på?)
Det största problemet med de här kampanjen är kanske att slagorden är så otroligt breda att de kan användas av ungefär alla mot ungefär alla andra gällande ungefär vad som helst. Bevara Sverige Svenskt kan skrika "Ge fan i vårt Stockholm" ifall de tycker att invandringen till Stockholm är för stor. McDonalds kan skrika "Ge fan i vårt Stockholm" ifall Wendy's beslutar sig för att öppna en restaurang i Stockholm. Och så vidare.
Frågan är vad det var Ung Vänster ogillade i det här fallet. Lite sökande på nätet visade att det inte gällde varken invandring eller hamburgare utan förändrade upphandlingsregler. Ung Vänster vill inte att kommunal verksamhet ska säljas ut (pressmeddelande).
Över så till frågan vilka det är som ska ge fan i upphandlingsreglerna. Efter att ha läst pressmeddelandet framgår det att det är "borgarna", alltså de folkvalda politikerna.
Den 26 Mars kommer borgarna att ta beslut om att anta en policy för hur utförsäljningen av Stockholm ska gå till. Policyn är ett startskott för den privatisering som den borgliga majoriteten vill genomföra. De gick till val på att sälja ut stora delar av den kommunala verksamheten, och vi har gång på gång hört Kristina Axén Ohlin säga att hon vill sälja ut allt hon kan.
Källa: Ung Vänster
Olika partier och förbund kan, och ska, naturligtvis tycka olika. Det är det politik går ut på. Men om nu ett parti har gått till val på att göra något och därefter ämnar genomföra det, är det då verkligen så lämpligt att formulera missnöjet som "Ge fan i vårt Stockholm"? I en demokrati kan naturligtvis de folkvalda politikerna inte ge fan i att styra.
Det största problemet är dock att de inte presenterar några argument. Hur många som ser det där klistermärket kommer att övertygas om att de förändrade upphandlingsreglerna är dåliga?
Problemen är alltså att texten är intetsägande, uppmaningen är odemokratisk (den rätta vägen är naturligtvis att bilda en opinion) och argumenten lyser med sin frånvaro. SEKO bedriver just nu en liknande kampanj som är mycket bättre utformad. De försöker visa på problem med privatisering och säger sig ha en bättre lösning.
När jag är inne på Ung Vänsters reklam kan jag inte låta bli att kommentera en lite nyare variant. På en affisch står det "Vill ni ha det som i sovjet? Stoppa övervakningssamhället". Den här kampanjen är helt klart bättre, men jag undrar egentligen hur de har tänkt sig att läsaren ska associera. "Nej, sovjet var ju förstås inte bra. Det är bäst jag i nästa val röstar på det parti som jag allra minst förknippar med sovjet och kommunism. Alltså vänsterpartiet."
Kommentarer
Skriv en kommentar till den här sidan