Våga bryta maktens klädnormer
Det är ingen nyhet att det kan vara tungt att bryta normer och att förvånansvärt små normbrott kan resultera i stora debatter (som när en kille har nagellack). Vad som däremot kan vara en nyhet är att klädnormen i riksdagen är väldigt stark.
Andreas Carlgren lämnade för en tid sedan kavajen hemma när han talade i riksdagen vilken fick starka reaktioner. Nu förs diskussioner ifall det behövs en klädkod i riksdagen.
I samband med miljöministerns klädval uttryckte sig socialdemokraten Ann Wolgers nedlåtande och menade att han kunde låna en kavaj om han inte hade ägde en. Att socialdemokrater angriper andra för att de inte visar upp tillräckligt många statusmarkörer visar verkligen hur viktigt det är att socialdemokratin hittar och tar bort den magnet som stör ut den ideologiska kompassen. En tumregel kan vara att ett parti som säger sig vilja upplösa klassamhället inte bör anstränga sig så himla hårt för att upprätthålla det.
De politiker jag röstar in i riksdagen vill jag ska forma riksdagen. Jag vill inte att riksdagen ska forma om dem. Jag vill inte heller ha ett samhälle där kopplingen mellan makt och fåniga statusmarkörer som kläder är lika stark som idag.
Även Sverigedemokraterna gör sig hörda i debatten och menar att kvinnors klädkod måste "stramas upp". Vänsterpartiet ryter tack och lov ifrån. Gruppledare Hans Linde frågar sig retoriskt om det borde bli förbjudet för kvinnor att visa upp vissa kroppsdelar, som armbågarna. Den retoriska skickligheten till trots tror jag tyvärr få av SD:s potentiella väljare ser poängen. Och vi övriga vet ju redan att SD med burkaförbud och dylika förslag knappast i första hand syftar till att ökade kvinnors klädmässiga handlingsutrymme.
Kommentarer
Skriv en kommentar till den här sidan