Denna sida uppdateras ej längre. Numera bloggar Niklas Udd på Enligt Niklas (enligtniklas.se). För nyare texter och mer aktuell information bör du gå dit.

Gå till Enligt Niklas (Niklas Udds nya blogg)

Meny:

Sök
Bläddra

Nyckelord på bloggar.se

- tusen gånger starkare

Citera texten

Naturligtvis får du citera denna text, men glöm då inte att lägga in lämpliga hänvisningar. Om du vill får du dessutom gärna skriva en kommentar om att du har citerat texten.

Slumpvalda artiklar

- Bara Aftonbladet tar emot krypterade mejl
- iTunes Exclusive -- nu även via Spotify
- Ramaskri i Kanada mot IKEA? Inte här i alla fall

Christina Herrströms Saga har jobb så det räcker, men vem är Peter Schildt?

Publicerad: 2010-10-16
Kategori(er): genus

För ett par dagar sedan skrev Bitte Assarmo Myten om den förtryckta skolflickan på Svenska Dagbladets Brännpunkt. Texten handlar om berättelsen Tusen gånger starkare, som nu fått extra uppmärksamhet i samband med att boken blivit film.

Assarmos text handlar om att kvinnor inte alls missgynnas i skolan och att det inte behövs någon tusen gånger starkare Saga, utan att män tvärtom behöver en Tage. Det i sig är intressant men det allra mest intressanta tycker jag är vem som får uppmärksamhet i artikeln.

Filmens regissör nämns vid namn fyra gånger. Författaren till boken, Christina Herrström, nämns inte en enda. Assarmo skriver exempelvis "jag känner inte igen mig i Peter Schildts historia". Varför är det plötsligt hans historia, och inte Christina Herrströms?

Kan det månntro vara så att det trots allt finns någon slags maktstruktur som har med kön att göra? Att det inte är en slump att den kvinnliga författaren helt glömdes bort och den manliga regissören fick allt fokus?

Jomen, säger nog kritikerna, det handlar bara om att regissörer får mer uppmärksamhet än författare helt enkelt. I så fall är det ju lite konstigt att vi exempelvis aldrig talar om "Daniel Alfredsons berättelse om Lisbeth Salander" eller "Ron Howards berättelse om Robert Langdon". (De flesta känner nog bättre till Stieg Larsson och Dan Brown.)

Det förstås, kanske kritikerna fortsätter, men det är nog så att den här Charlotta Herrkvist eller vad hon nu hette är den enda kvinna som osynliggjorts och därför är ett undantag som bekräftar regeln. En lite lusig grej i så fall är att det på Nellie Blys Wikipedia-sida står att hon wallraffat -- trots att hon gjorde sin grej ett halvt sekel innan Günter Wallraff föddes. Och att "jag ogillar dina åsikter, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att uttala dem" så ofta tillskrivs Voltaire men i själva verket myntades av Evelyn Beatrice Hall. Och så vidare.

Det verkar med andra ord som att den här texten fortsätter på en inslagen linje. Och det är ju lite anmärkningsvärt att en text som ska tona ned maktstrukturer så tydligt reproducerar dem.

Assarmo har dock rätt i att Tusen gånger starkare inte berättar en slags vetenskapligt fastställd sanning. Det är ju en skönlitterär berättelse! Å andra sidan blir motsatsen inte heller en sanning bara för att Assarmo skriver det.

Den som verkligen är intresserad av att djupdyka i ämnet bör sätta SOU framför både SF och SvD. Intressanta rapporter angående det här kan vara Pojkar och skolan: Ett bakgrundsdokument om "pojkkrisen" (SOU 2010:53) och Flickor och pojkar i skolan - hur jämställt är det? (SOU 2009:64). I den senare står det så här.

Flickor känner sig mer utsatta än pojkar för i stort sett alla former av kränkningar i skolan. Pojkar framstår som mer aktiva än flickor när det gäller att behandla andra illa. [...] Generellt gäller att pojkarna pratar mest i klassrummet och får mest uppmärksamhet av pedagogerna. Flickorna är i allmänhet tystare, och tilldelas och accepterar rollen som ordningsskapare.

Alltså kanske inte Saga, som CHRISTINA HERRSTRÖM berättar om, skulle vara helt sysslolös trots allt.

Kommentarer

Erik (101019)
Anledningen att regissören Peter Schildt hamnar i fokus är hans snack under SVT-debatt när han pratade om hur detta var en debattfilm (finare ord för propagandaverk)

och ett viktigt inlägg i genusfrågan (nåt han fick kritik för av både Camilla Lindberg och Helena Mechlaoui)

Stieg Larssons drama har aldrig framställts av regissören som en debattfilm. Den har sålts på att vara en spännande fiktion.

Det är alltså en helt orimlig jämförelse. Man jämför två saker som inte alls är lika och letar desperat strukturer precis som en fågel som får mat när den vänder på huvudet om det sker några gånger tror det finns en koppling - detta även när det var slumpen som styrde matutdelning.

Anders (101213)
Märkligt resonemang av Niklas Udd. Såväl Stieg Larssons som Dan Browns bok är internationella bästsäljare - till skillnad från Christina Herrströms bok.

Skriv en kommentar till den här sidan