Denna sida uppdateras ej längre. Numera bloggar Niklas Udd på Enligt Niklas (enligtniklas.se). För nyare texter och mer aktuell information bör du gå dit.

Gå till Enligt Niklas (Niklas Udds nya blogg)

Meny:

Sök
Bläddra

Relaterat

- Bilder från mitt rum på YMCA-YWCA

Citera texten

Naturligtvis får du citera denna text, men glöm då inte att lägga in lämpliga hänvisningar. Om du vill får du dessutom gärna skriva en kommentar om att du har citerat texten.

Slumpvalda artiklar

- Distribuerade beräkningar med AJAX
- Min skola är en nördskola (II)
- Hard to write, the thesis is

Här kommer jag, Kanada

Publicerad: 2006-08-18
Ändrad: 2008-04-12
Kategori(er): jag, Kanada

I tisdags, alltså den 15 augusti, bar det iväg. Då lämnade jag (tillfälligt) landet för att korsa Atlanten och fara till västligare longituder, nämligen Kanada. Jag ska här berätta lite om avfärden, resan och ankomsten i Kanada.

Arlanda

Dagen började häktiskt när det redan på väg till Arlanda började strula. Inte mindre än tre vägarbeten (på den knappa timmens färd det tar att åka från Enköping till Arlanda!) stötte vi på och det hela gjorde att vi kom efter i tidplanen redan från början. Hur som helst kom vi till flygplatsen i tid, men då stötte vi på nästa patrull: en timme innan vi kom dit hade Londonborna fått för sig att ändra sina säkerhetsbestämmelser för handbagage. Och eftersom jag skulle byta plan i London påverkade detta mig. Detta lilla påfund gjorde att jag fick packa om mina väskor på golvet vid incheckningsdiskarna. Hur som helst blev såväl bagage som undertecknad incheckad i tid och det var dags att säga adjö till Milliecent, mamma Eivor och pappa Rolf.

London

Väl i London var alltså säkerheten förhöjd. Detta gjorde att det numera endast var tillåtet att spränga plan med hjälp av små bomber och inte med stora. Jag antar att det är så jag ska tolka deras nya regler om att handbagage inte fick vara större än en datorväska. (Apropå det där med datorväska var det rätt lattjo för jag hade just en datorväska och blev ändå tillsagd att den kanske var för stor. Som nörd var jag här redo att läxa upp personen i fråga om att det faktiskt var en datorväska och att jag till och med hade en dator i och piluttadig, men jag hann inte så långt utan det var tydligen okej trots allt.) Som tur var hade de dock precis sänkt säkerheten något, men skyltar om att alla passagerare var tvungna att packa om sitt bagage stod kvar. Det hade ju varit kul. Och säkert inte alls orsakat förseningar.

Väl framme vid säkerhetskontrollen fick jag ta av mig skor och jacka, och dessutom ta ur min dator ur väskan. Allt blev skannat och det såg väl bra ut, men sen luktade en person på min väska och tyckte att den luktade suspekt. Den vakten ropade på en annan vakt som fick provlukta och de kom då fram till att det nog var okej.

Innan jag fick gå ombord på planet ställde en person frågor till mig om hur jag mådde, vad jag gjorde i Sverige och vad jag skulle göra i Kanada. Kanadensare är ju trevliga sägs det och här börjar de småprata redan i dörren så att säga. Så jag, artig som jag försöker vara, frågade tillbaka. Det var tydligen olämpligt för jag fick inget svar. Personen var visst vakt och frågade inte för nöjes skull. Tydligen verkar dock terrorister inte ställa motfrågor för jag fick i alla fall gå ombord (om än med ett något irriterat/förvirrat uttryck i vaktens ansikte).

Flygplan 1
Flygplan 2
Flygplan 3
Flygplan 4
För den som är lagd åt det hållet kommer här några bilder på flygplan eller delar av sådana. Foto: Niklas Udd (mobilkamera)

Flyg: London-Ottawa

Det första intrycket av Kanada, på ett Air Canada-flygplan, var positivt. De hade bra musik (jag hittade en trance-dance-techno-kanal på planet) och god mat. Jag gillar förresten deras definition av "meal" (som det stod att jag skulle få ombord). Det började nämligen med snacks, fortsatte med ett mål (lamm och potatis, sallad med olivvinegrett, choklad och till slut kaka), fortsatte ytterligare med glass och avslutades med en pizza. Gott var det alltihopa! Dessutom fick vi extremt mycket att dricka och jag var ju liksom tvungen att ta någon varje gång de frågade. Jag vill ju inte verka purken och svårbjuden liksom...

Ottawa

Ottawaborna ville ju inte vara sämre än Londonborna så även de hade satt upp skyltar om nya, skärpta regler. Dessa nya regler handlade dock om att alla handeldvapen numera måste deklareras i tullen. Lite väl hårda regler, väl?

Jag fick börja med att gå igenom tullen där de ville veta saker som om jag hade någon bark med mig eller om jag tänkte besöka en bondgård inom de närmaste två veckorna. Efter det fick jag gå till immigrationsmyndigheterna där en stor vakt irriterat frågade om hur det nu kunde komma sig att jag hade åkt till Kanada utan att ha ett visum. Så då mer eller mindre citerade jag reglerna som jag har läst på deras hemsida från huvudet och motiverar varför jag inte behöver ett visum. Samtidigt slår det mig att punkten "Skriv ej storvuxen vakt med makt över dina närmaste fyra månader på näsan" faktiskt finns med på listan över saker att inte göra. Så jag lägger till ett "if I understood it correctly" och log lite. Vakten gick iväg, frågade en annan vakt, kom tillbaka, ställde några frågor och släppte sen in mig i landet.

Efter att jag hade kommit ut från flygplatsen tog jag en taxi till YMCA-YWCA där jag bor nu. Rummet jag fick var väldigt skabbigt och det kändes rätt jobbigt i början. Jag längtade hem och saknade mina närmaste.

YMCA-YWCA-byggnaden
Utsikten från mitt rum på YMCA-YWCA
Den övre bilden föreställer YMCA-YWCA-huset som jag bor i och den undre bilden är utsikten från mitt rum. Foto: Niklas Udd (mobilkamera)

Byggnad i närheten av YMCA-YWCA 1
Byggnad i närheten av YMCA-YWCA 2
Så här ser byggnader i närheten av YMCA-YWCA ut. Den övre, som ligger precis i närheten, lär vara ett museum, men jag har inte varit där ännu. Foto: Niklas Udd (mobilkamera)

Kommentarer

Mandus (060818)
Har du inga bilder från rummet? Så vi får jämföra ditt och Lukas och se vem som har det sunkigast...

Skriv en kommentar till den här sidan